Lite sol ville vi allt ha så vi drog oss ner till södra delen av Kambodja, en turistort som heter Sihanoukville. Vi hade hört att de har fina stränder och skön stämning men när vi vaknade morgonen vi skulle lämna Phnom Penh var det inte lika kul eftersom vi inte kände oss så bra. Vi gissar på att det är pga malaria-tabletterna som vi käkat eftersom de kan komma med bieffekter. Louise hade feber och huvudvärk och jag mådde illa vilket gjorde bussresan till ett helvete. Jag låg och sov i princip hela vägen för att undvika att må mer illa och när vi kom fram gick vi direkt till sängen och sov tills midnatt och gick då och åt vår middag och gick sen tillbaka för att sova vidare. Vår granne var en Stockholmare som i princip sa att vi var dumma som tog tabletterna eftersom han sa att det inte finns någon malaria i Kambodja. Lite skumt att doktorn skrev ut tabletter till oss då kan man tycka men grejen är väl att det inte är en sån stor risk att få det just nu i Kambodja för att det inte är någon regnperiod. Eftersom vi inte kunde fortsätta att må såhär och att vi fått rådet att sluta med dem innan, så blev det den morgonen den sista tabletten vi tog.
Dagarna efter mådde jag fortfarande inte helt bra, Louise började bli lite bättre och vi började röra oss mot stranden eftersom vi äntligen var framme! Stranden där är helt okej men kanske inte den finaste. Det var lite skräp i vattnet vilket gör det hela mindre roligt men vattnet var något sjukt varmt, det kändes som man var i ett stort varmt badkar, kanske 35 grader varmt. Inte alls svalkande men skönt ändå och såklart hade jag även oturen att stöta på en brännmanet där så det brände mig över min underarm. jag bara märkte att det sved som in i och sen när jag låg på stranden upptäckte Louise att jag hade fått märken; man kunde se att tentaklen hade lagt sig längs min arm i form av små blåsor. En liten klapp på mig tyckte kanske den att jag skulle ha, men märkena gick ganska snabbt över, innan jag hann gå tillbaka senare till rummet för att ta ett foto.
En annan kväll bestämde vi oss för att gå ut och kolla in festlivet lite, även om vi var lite halvdana efter varit sjuka, några drinkar kunde väl inte skada. Det var inte jättemycket drag direkt men den stora händelsen denna kvällen var när vi skulle gå till en annan bar.
Vi såg då ett gäng med barn stå på rad en bit bort från oss och jag sa på skämt att det var som i en skräckfilm med en massa barn som attackerar. Just när jag sagt det, kom alla barnen springade mot oss och hoppade på oss. De klängde och försökte såklart stjäla från oss och vi hade minst 4-5 barn på oss var som hände och slet. Louise höll upp sin väska i luften och barnen hoppade efter den men nådde då inte och hon tyckte att det var ganska kul att de försökte. Men jag tyckte att det var jobbigt för de hängde och rev på mina revben så att när jag kom loss, var mitt linne nerdraget till magen och glad var jag inte. Men vi klarade oss undan och tydligen leker barnen när de gör såhär, eftersom de skrattar men de försöker samtidigt sno saker. Jag blev nästan mest irriterad på folk som bara gick förbi utan att bry sig eller att hjälpa oss att komma loss.
Men nu har vi varit med om en barnattack och nu i efterhand får jag erkänna att det är en underhållande erfarenhet det också.
Vi hade fått förslag från Jocke, Elina, Joel och Shabana att vi skulle dra oss ut till paradisön Koh Rong för att campa på en strand där, så det blev vår plan. Vi drog in till marknaden och köpte hängmattor för 10 dollar styck och där jag även fick 3 mangos för 1 dollar (måste påpekas!). Vi bokade sen båtbiljett och gjorde oss redo för att åka ut dit nästa dag!
Båtturen var över 2 h lång och ganska härlig. Nu försökte man faktiskt njuta av att man åkte båt, vi försöker planera och tänka framåt ganska ofta så man glömmer tyvärr bort lite stanna upp och njuta av nuet och vart vi är.
Vi kom fram till Koh Rong och alla backpackers håller till där man hoppar av med båten. Smidigt, slipper man ta sig till någon annan del av ön. Vi som hade tänkt att campa, kollade upp på himlen när vi kom fram och upptäckte då att det var feta gråa moln som kom över oss. Vi insåg ganska snabbt att campa skulle bli svårt och blött så strax efter det började regna fick vi ta in på ett hostel, bara en liten stund efter vi anlände. Det var dyrt här på ön med boende, dyraste hittils med 15 dollar för ett rum. Billigt jämfört med Australien och Nya Zeeland fortfarande men ändå.
När vi vaknade dagen efter regnade det ganska kraftigt och vi insåg ju då också att vi inte skulle kunna campa den kommande natten i heller och sa att vi skulle stanna en extra natt på hostelet för att den satsa på att campa dagen efter. Regnet slutade men solen var fortfarande inte framme, så vi gick till stranden som de andra sagt att vi borde campa på, Long Beach. Det tog kanske 40 min att gå och det var på andra sidan ön och vi fick gå igenom djunglen. Det blev varmt men det var lyckat att vi gick när det var molnigt och vissa gånger när vi kom till en korsning visste vi inte vilken väg vi skulle gå så vi chansade och kom rätt tillslut. Den mesta av biten var lätt att gå men i slutet blev det inte mer utav en utmaning. Det stupade ner och vi fick med hjälp av rep som var ditsatta klättra ner, djungelkänsla!
När vi äntligen var framme, tittade solen fram och vi fick se en underbar strand! Sjukt fin var den och den måste ligga på toppstränderna för det var riktigt vit sand. Förutom Whitsundays i Australien så är denna den finaste stranden jag sett och det är riktigt värt att åka dit och se! Vi la oss och solade men som innan så var vattnet tyvärr inte svalkande där heller eftersom det var så varmt men fint var det. Enda nackdelen är att eftersom det inte är så mycket folk på stranden och den är inte så “använd”, så finns det sandflies, vilka fick några tuggor på mig. På kvällen satt vi och tittade på blixtrar på himlen som slog ner långt bort och hur det lyste upp.
Nästa natt vaknade både jag och Louise av att vi blivit magsjuka och fick då inte världens bästa sömn. Sjukt oturligt, det var just denna dagen som jag mådde nästan 100 % bra igen från förra sjukan och nu var det dags igen! Mitt i allt drämde jag till huvudet i en hylla mittemot sängen så ett fint märke hade man i pannan dagen efter.
På morgonen mådde vi fortfarande dåligt och vi insåg att det inte var menat för oss att campa och vi kunde inte lägga fler dagar på denna ön eftersom vi var tvugna att röra på oss och att ligga där kändes bara onödigt med pengar, eftersom det var dyrare och att det var sjukt mycket oväsen för de höll på att skära kakel eller något. Det kändes som att jag såg bakis ut eftersom jag kände mig död och att det är en del fest där på kvällarna. I wish! Vi tog båten tillbaka till fastlandet och checkade in på samma ställe som förra gången och låg på rummet istället och mådde dåligt. Vad sjukan berodde på vet vi inte riktigt, vilket är konstigt eftersom vi inte ätit samma sort mat på några dagar.
Våra hängmattor har vi fortfarande med oss och hoppas att vi ska få användning av dem någon gång, så inte det var onödigt utlagda pengar!
Eftersom det var dags att röra på oss, bokade vi nattbuss inför nästa natt, till nästa destination: Ho Chi Minh City, Vietnam!
Dagarna efter mådde jag fortfarande inte helt bra, Louise började bli lite bättre och vi började röra oss mot stranden eftersom vi äntligen var framme! Stranden där är helt okej men kanske inte den finaste. Det var lite skräp i vattnet vilket gör det hela mindre roligt men vattnet var något sjukt varmt, det kändes som man var i ett stort varmt badkar, kanske 35 grader varmt. Inte alls svalkande men skönt ändå och såklart hade jag även oturen att stöta på en brännmanet där så det brände mig över min underarm. jag bara märkte att det sved som in i och sen när jag låg på stranden upptäckte Louise att jag hade fått märken; man kunde se att tentaklen hade lagt sig längs min arm i form av små blåsor. En liten klapp på mig tyckte kanske den att jag skulle ha, men märkena gick ganska snabbt över, innan jag hann gå tillbaka senare till rummet för att ta ett foto.
En annan kväll bestämde vi oss för att gå ut och kolla in festlivet lite, även om vi var lite halvdana efter varit sjuka, några drinkar kunde väl inte skada. Det var inte jättemycket drag direkt men den stora händelsen denna kvällen var när vi skulle gå till en annan bar.
Vi såg då ett gäng med barn stå på rad en bit bort från oss och jag sa på skämt att det var som i en skräckfilm med en massa barn som attackerar. Just när jag sagt det, kom alla barnen springade mot oss och hoppade på oss. De klängde och försökte såklart stjäla från oss och vi hade minst 4-5 barn på oss var som hände och slet. Louise höll upp sin väska i luften och barnen hoppade efter den men nådde då inte och hon tyckte att det var ganska kul att de försökte. Men jag tyckte att det var jobbigt för de hängde och rev på mina revben så att när jag kom loss, var mitt linne nerdraget till magen och glad var jag inte. Men vi klarade oss undan och tydligen leker barnen när de gör såhär, eftersom de skrattar men de försöker samtidigt sno saker. Jag blev nästan mest irriterad på folk som bara gick förbi utan att bry sig eller att hjälpa oss att komma loss.
Men nu har vi varit med om en barnattack och nu i efterhand får jag erkänna att det är en underhållande erfarenhet det också.
Vi hade fått förslag från Jocke, Elina, Joel och Shabana att vi skulle dra oss ut till paradisön Koh Rong för att campa på en strand där, så det blev vår plan. Vi drog in till marknaden och köpte hängmattor för 10 dollar styck och där jag även fick 3 mangos för 1 dollar (måste påpekas!). Vi bokade sen båtbiljett och gjorde oss redo för att åka ut dit nästa dag!
Båtturen var över 2 h lång och ganska härlig. Nu försökte man faktiskt njuta av att man åkte båt, vi försöker planera och tänka framåt ganska ofta så man glömmer tyvärr bort lite stanna upp och njuta av nuet och vart vi är.
Vi kom fram till Koh Rong och alla backpackers håller till där man hoppar av med båten. Smidigt, slipper man ta sig till någon annan del av ön. Vi som hade tänkt att campa, kollade upp på himlen när vi kom fram och upptäckte då att det var feta gråa moln som kom över oss. Vi insåg ganska snabbt att campa skulle bli svårt och blött så strax efter det började regna fick vi ta in på ett hostel, bara en liten stund efter vi anlände. Det var dyrt här på ön med boende, dyraste hittils med 15 dollar för ett rum. Billigt jämfört med Australien och Nya Zeeland fortfarande men ändå.
När vi vaknade dagen efter regnade det ganska kraftigt och vi insåg ju då också att vi inte skulle kunna campa den kommande natten i heller och sa att vi skulle stanna en extra natt på hostelet för att den satsa på att campa dagen efter. Regnet slutade men solen var fortfarande inte framme, så vi gick till stranden som de andra sagt att vi borde campa på, Long Beach. Det tog kanske 40 min att gå och det var på andra sidan ön och vi fick gå igenom djunglen. Det blev varmt men det var lyckat att vi gick när det var molnigt och vissa gånger när vi kom till en korsning visste vi inte vilken väg vi skulle gå så vi chansade och kom rätt tillslut. Den mesta av biten var lätt att gå men i slutet blev det inte mer utav en utmaning. Det stupade ner och vi fick med hjälp av rep som var ditsatta klättra ner, djungelkänsla!
När vi äntligen var framme, tittade solen fram och vi fick se en underbar strand! Sjukt fin var den och den måste ligga på toppstränderna för det var riktigt vit sand. Förutom Whitsundays i Australien så är denna den finaste stranden jag sett och det är riktigt värt att åka dit och se! Vi la oss och solade men som innan så var vattnet tyvärr inte svalkande där heller eftersom det var så varmt men fint var det. Enda nackdelen är att eftersom det inte är så mycket folk på stranden och den är inte så “använd”, så finns det sandflies, vilka fick några tuggor på mig. På kvällen satt vi och tittade på blixtrar på himlen som slog ner långt bort och hur det lyste upp.
Nästa natt vaknade både jag och Louise av att vi blivit magsjuka och fick då inte världens bästa sömn. Sjukt oturligt, det var just denna dagen som jag mådde nästan 100 % bra igen från förra sjukan och nu var det dags igen! Mitt i allt drämde jag till huvudet i en hylla mittemot sängen så ett fint märke hade man i pannan dagen efter.
På morgonen mådde vi fortfarande dåligt och vi insåg att det inte var menat för oss att campa och vi kunde inte lägga fler dagar på denna ön eftersom vi var tvugna att röra på oss och att ligga där kändes bara onödigt med pengar, eftersom det var dyrare och att det var sjukt mycket oväsen för de höll på att skära kakel eller något. Det kändes som att jag såg bakis ut eftersom jag kände mig död och att det är en del fest där på kvällarna. I wish! Vi tog båten tillbaka till fastlandet och checkade in på samma ställe som förra gången och låg på rummet istället och mådde dåligt. Vad sjukan berodde på vet vi inte riktigt, vilket är konstigt eftersom vi inte ätit samma sort mat på några dagar.
Våra hängmattor har vi fortfarande med oss och hoppas att vi ska få användning av dem någon gång, så inte det var onödigt utlagda pengar!
Eftersom det var dags att röra på oss, bokade vi nattbuss inför nästa natt, till nästa destination: Ho Chi Minh City, Vietnam!
0 kommentar(er)
