Kära Phi Phi, åh vad du är fin och bra!
Äntligen kom vi fram till Phi Phi!
Jag och Caroline hade tänkt att åka dit förra året men tyvärr blev det inte så. Men nu jäklar kom jag dit!
Vi tog färjan över med Júan (argentinaren) och den tog 1,5 h från Krabi. I och för sig så sov jag en del av färden så det gick snabbt och när vi kom fram förstod jag hur litet Phi Phi är. Sjukt litet. Vi hittade ett billigt guesthouse för 450 baht för 3 pers men när vi hade checkat in så insåg argentinaren att han hade blivit bestulen på sin plånbok och sitt pass!! Allt det viktiga var borta, även bankkort. Det enda han hade kvar var 2000 baht som han hade i fickan och väskan hade blivit tagen när han hade den i backpacken på båten, för tydligen hade han lagt i allt där. Lite panikig gick han till polisstationen för att se om nåt kunde göras. Det visade sig att det var kört men han träffade sen på ett argentinskt par som han kunde föra över pengar till och det löste sig på så sätt. 2 nätter senare lämnade han Phi Phi för att fixa nytt pass i Bangkok och hur det gick efter det vet vi inte men hoppas att allt löser sig för honom. Det är verkligen förjävligt när man blir av med allt det viktiga och just när man reser själv också. Just då (och annars också) var jag väldigt glad över att jag inte reser själv!!
I alla fall så var detta semester för oss eftersom det är nu, sista tiden som vi ska pressa på stranden. Vi hade även bestämt med min familj att vi skulle träffa dem på Phi Phi, eftersom de åkt till Thailand för att träffa oss! De hade varit i Phuket några dagar i förväg då vi inte fick åka in i landet innan, eftersom vi bara får 15 dagars visum när man kommer via landsgränsen och vi hade redan bokat flygbiljetternan sedan innan.
Samma dag som vi åkte dit skulle familjen också komma. Efter 1 år och 4 månader skulle det bli reunion! Lite nervös och exalterad var jag och när jag hade pratat med en dykarskola och sa till henne att jag skulle prata med min pappa först innan jag bestämde mig, så gick jag och Louise bara några meter innan vi sprang på pappa och Markus! Först kände jag inte igen pappa men såg ganska snabbt att det var han och jag kunde se på honom också att när jag sa hej så tog den någon sekund innan han registrerade att det var jag. Glatt kramade jag honom och Markus, även om Markus kollade lite konstigt på mig som att han inte kände igen mig.
Vi gick därefter till hotellreceptionen alldeles intill där mamma och Henrik var. När mamma såg mig kastade hon sig på mig med en kram och glädjetårar kom. Det var så kul att se dem igen, efter så lång tid. Henrik tyckte det blev lite för mycket och gick iväg lite längre bort och hade svårt att vänja sig vid tanken på mig igen. Men det kändes verkligen konstigt att se alla igen, Markus såg så stor ut eftersom man växer mycket på 1 år och 4 månader i den åldern.
Vi åt lunch direkt efter och varken Henrik eller Markus ville sitta i närheten av mig eller Louise, man känner sig älskad, haha.
Resten av dagarna har vi umgåtts med min familj, gått på stranden, legat vid poolen, ätit frulle, lunch, middag och hängt på rummet. Riktigt mysigt har det varit.
En dag åkte vi på en snorkeltur och även till Maya Beach, där The Beach är inspelad! Fint var det och man såg en del fiskar när vi snorklade.
Jag och pappa var varit och dykt, 4 st dyk har det blivit! Tredje dagen vi var där så tog vi de 2 första dyken. Vi hade då en svensk divemaster som heter Hampus och en singaporian som heter Eston som fotade och filmade oss. Det var fint och härligt att dyka igen och för pappa som bara dykt i Sverige innan, var det en ny upplevelse.
Det var sjukt vågit ibland och tyvärr blev jag åksjuk båda dykdagarna, även pga strömmarna under vattnet. Toppen!
Pappa hade sin födelsedag här, hela 50 år! En gammal pappa jag har nu, men ung i sinnet.
Dagen började med att vi tog dyken 3 och 4 och fick då se bl a muräna, bläckfisk som var ute och vandrade, stor sjöhäst och sköldpadda. En del av orsaken till att vi dök en andra dag var att vi ville så gärna se hajar, men tyvärr var det mycket vågor på den sidan där hajarna bruka härja så det blev dessvärre inga. Men fint var det ändå, lite grumligare sikt än på Gili T (som är min favorit) men det var pga fullmånen och säsongen. Om man åker dit på Sveriges vinter så är vattnet mycket finare, så det kanske är nåt att göra nästa vinter!
När vi kom tillbaka så överraskade hotellet pappa med tårta och vi sjöng, vi sjöng även när vi gick av båten efter dykningen, på svenska, kinesiska och engelska. Efter lite tårta gick vi och tog lunch och även Eston var med oss och firade. Han och pappa blev ganska bra polare och komiskt nog tycker Eston väldigt mycket om mina föräldrar, han säger att de är coola och att pappa är tuff med ringen i örat och tatueringarna.
På kvällen var det snorkeltest för Eston och Hampus. Det är de som blivit divemasters som gör det och det innebär att man häller en hel bucket i en snorkel som man dricker ifrån, med all möjlig sprit mixad. Först var det Eston som körde och han drack upp allt, riktigt imponerande! Han är ändå inte så stor och asiat dessutom, som han själv säger. Hampus klarade inte länge förrän allt kom upp igen men åtminstone så mådde han bra resten av kvällen, till skillnad från Eston. Han var vaken i 10-15 min och sen sa det bom och han däckade. Det slutade med att han fick åka rullkärra hem och sova på Hampus badrumsgolv. Min familj som såg allt tyckte att det var kul att se och mamma hoppas att det kan skrämma Markus från att dricka när han blir stor. Hmm visst mamma, visst.
Dagen efter träffade vi på Eston, han var fortfarande full och han skulle ta sitt flyg tillbaka till Singapore för att förnya visumet. Tursamt nog kom han på flyget och enda vägen hem.
Jag och Louise har även hunnit med att gå ut några kvällar, dvs inte varit gamla kärringar som resten av resan i Asien. Vi gick ut 2 kvällar med Eston, som är sjukt rolig. När vi varit ute har vi kommit tillbaka på morgonen vid 5-6 tiden, efter drickande på Banana Bar och dansande på stranden, dansande i regnet och badande i havet. Smart nog prickade jag in att dricka dagarna före båda dykdagarna men det var ingen större fara, bara lite trött. Men nattlivet på Phi Phi är riktigt bra, kan bara tänka mig högsäsongen! Utanför vårt guesthouse träffade vi även på Helena och Rebecca som vi lärde känna på Koh Phangan, lite random för vi trodde att de fortfarande var i Vietnam, sist vi kollade på facebook. Men världen är ju liten, speciellt när man reser!
Varje dag har det regnat, om det inte kom på dagen så kom det på natten. Men det har gått bra ändå, inte riktigt så många soltimmar som vi hoppats på men jag är ändå nöjd!
Den 18e kom tyvärr dagen då vi var tvugna att lämna vårt kära Phi Phi. Riktigt sorgsen känner jag mig och funderade ett tag på att stanna men jag har ju flyg till Australien, saker där och inte så mycket pengar kvar så med en klump i magen var det bara att lämna. Kanske blir jag helt galen på den australienska vintern och får ett ryck och åker tillbaka dit för att bli divemaster, det vet man aldrig!
Äntligen kom vi fram till Phi Phi!
Jag och Caroline hade tänkt att åka dit förra året men tyvärr blev det inte så. Men nu jäklar kom jag dit!
Vi tog färjan över med Júan (argentinaren) och den tog 1,5 h från Krabi. I och för sig så sov jag en del av färden så det gick snabbt och när vi kom fram förstod jag hur litet Phi Phi är. Sjukt litet. Vi hittade ett billigt guesthouse för 450 baht för 3 pers men när vi hade checkat in så insåg argentinaren att han hade blivit bestulen på sin plånbok och sitt pass!! Allt det viktiga var borta, även bankkort. Det enda han hade kvar var 2000 baht som han hade i fickan och väskan hade blivit tagen när han hade den i backpacken på båten, för tydligen hade han lagt i allt där. Lite panikig gick han till polisstationen för att se om nåt kunde göras. Det visade sig att det var kört men han träffade sen på ett argentinskt par som han kunde föra över pengar till och det löste sig på så sätt. 2 nätter senare lämnade han Phi Phi för att fixa nytt pass i Bangkok och hur det gick efter det vet vi inte men hoppas att allt löser sig för honom. Det är verkligen förjävligt när man blir av med allt det viktiga och just när man reser själv också. Just då (och annars också) var jag väldigt glad över att jag inte reser själv!!
I alla fall så var detta semester för oss eftersom det är nu, sista tiden som vi ska pressa på stranden. Vi hade även bestämt med min familj att vi skulle träffa dem på Phi Phi, eftersom de åkt till Thailand för att träffa oss! De hade varit i Phuket några dagar i förväg då vi inte fick åka in i landet innan, eftersom vi bara får 15 dagars visum när man kommer via landsgränsen och vi hade redan bokat flygbiljetternan sedan innan.
Samma dag som vi åkte dit skulle familjen också komma. Efter 1 år och 4 månader skulle det bli reunion! Lite nervös och exalterad var jag och när jag hade pratat med en dykarskola och sa till henne att jag skulle prata med min pappa först innan jag bestämde mig, så gick jag och Louise bara några meter innan vi sprang på pappa och Markus! Först kände jag inte igen pappa men såg ganska snabbt att det var han och jag kunde se på honom också att när jag sa hej så tog den någon sekund innan han registrerade att det var jag. Glatt kramade jag honom och Markus, även om Markus kollade lite konstigt på mig som att han inte kände igen mig.
Vi gick därefter till hotellreceptionen alldeles intill där mamma och Henrik var. När mamma såg mig kastade hon sig på mig med en kram och glädjetårar kom. Det var så kul att se dem igen, efter så lång tid. Henrik tyckte det blev lite för mycket och gick iväg lite längre bort och hade svårt att vänja sig vid tanken på mig igen. Men det kändes verkligen konstigt att se alla igen, Markus såg så stor ut eftersom man växer mycket på 1 år och 4 månader i den åldern.
Vi åt lunch direkt efter och varken Henrik eller Markus ville sitta i närheten av mig eller Louise, man känner sig älskad, haha.
Resten av dagarna har vi umgåtts med min familj, gått på stranden, legat vid poolen, ätit frulle, lunch, middag och hängt på rummet. Riktigt mysigt har det varit.
En dag åkte vi på en snorkeltur och även till Maya Beach, där The Beach är inspelad! Fint var det och man såg en del fiskar när vi snorklade.
Jag och pappa var varit och dykt, 4 st dyk har det blivit! Tredje dagen vi var där så tog vi de 2 första dyken. Vi hade då en svensk divemaster som heter Hampus och en singaporian som heter Eston som fotade och filmade oss. Det var fint och härligt att dyka igen och för pappa som bara dykt i Sverige innan, var det en ny upplevelse.
Det var sjukt vågit ibland och tyvärr blev jag åksjuk båda dykdagarna, även pga strömmarna under vattnet. Toppen!
Pappa hade sin födelsedag här, hela 50 år! En gammal pappa jag har nu, men ung i sinnet.
Dagen började med att vi tog dyken 3 och 4 och fick då se bl a muräna, bläckfisk som var ute och vandrade, stor sjöhäst och sköldpadda. En del av orsaken till att vi dök en andra dag var att vi ville så gärna se hajar, men tyvärr var det mycket vågor på den sidan där hajarna bruka härja så det blev dessvärre inga. Men fint var det ändå, lite grumligare sikt än på Gili T (som är min favorit) men det var pga fullmånen och säsongen. Om man åker dit på Sveriges vinter så är vattnet mycket finare, så det kanske är nåt att göra nästa vinter!
När vi kom tillbaka så överraskade hotellet pappa med tårta och vi sjöng, vi sjöng även när vi gick av båten efter dykningen, på svenska, kinesiska och engelska. Efter lite tårta gick vi och tog lunch och även Eston var med oss och firade. Han och pappa blev ganska bra polare och komiskt nog tycker Eston väldigt mycket om mina föräldrar, han säger att de är coola och att pappa är tuff med ringen i örat och tatueringarna.
På kvällen var det snorkeltest för Eston och Hampus. Det är de som blivit divemasters som gör det och det innebär att man häller en hel bucket i en snorkel som man dricker ifrån, med all möjlig sprit mixad. Först var det Eston som körde och han drack upp allt, riktigt imponerande! Han är ändå inte så stor och asiat dessutom, som han själv säger. Hampus klarade inte länge förrän allt kom upp igen men åtminstone så mådde han bra resten av kvällen, till skillnad från Eston. Han var vaken i 10-15 min och sen sa det bom och han däckade. Det slutade med att han fick åka rullkärra hem och sova på Hampus badrumsgolv. Min familj som såg allt tyckte att det var kul att se och mamma hoppas att det kan skrämma Markus från att dricka när han blir stor. Hmm visst mamma, visst.
Dagen efter träffade vi på Eston, han var fortfarande full och han skulle ta sitt flyg tillbaka till Singapore för att förnya visumet. Tursamt nog kom han på flyget och enda vägen hem.
Jag och Louise har även hunnit med att gå ut några kvällar, dvs inte varit gamla kärringar som resten av resan i Asien. Vi gick ut 2 kvällar med Eston, som är sjukt rolig. När vi varit ute har vi kommit tillbaka på morgonen vid 5-6 tiden, efter drickande på Banana Bar och dansande på stranden, dansande i regnet och badande i havet. Smart nog prickade jag in att dricka dagarna före båda dykdagarna men det var ingen större fara, bara lite trött. Men nattlivet på Phi Phi är riktigt bra, kan bara tänka mig högsäsongen! Utanför vårt guesthouse träffade vi även på Helena och Rebecca som vi lärde känna på Koh Phangan, lite random för vi trodde att de fortfarande var i Vietnam, sist vi kollade på facebook. Men världen är ju liten, speciellt när man reser!
Varje dag har det regnat, om det inte kom på dagen så kom det på natten. Men det har gått bra ändå, inte riktigt så många soltimmar som vi hoppats på men jag är ändå nöjd!
Den 18e kom tyvärr dagen då vi var tvugna att lämna vårt kära Phi Phi. Riktigt sorgsen känner jag mig och funderade ett tag på att stanna men jag har ju flyg till Australien, saker där och inte så mycket pengar kvar så med en klump i magen var det bara att lämna. Kanske blir jag helt galen på den australienska vintern och får ett ryck och åker tillbaka dit för att bli divemaster, det vet man aldrig!
0 kommentar(er)
